• EU-parlamentets EU-federalister kör business as usual

    Tisdagen den 28 juni 2016 hade EU-parlamentet en extrasession i Bryssel. Många var skakade över britternas oförskämdhet att vilja lämna EU.

    Socialistgruppens ledare Pitella och Liberala gruppens ledare Verhofstadt höll tal enligt de uttalanden de gjort efter den brittiska folkomröstningens resultat stod klart. Liberalen Verhofstadt talade engelska och vi kan här återge ett direkt citat från hans tal:
    “We need an effective European government for the Union, and for the Eurozone. Let us make it. We need a European Border and Coast Guard to safeguard the free movement of our people. We need a European capacity to fight against terrorism and transnational crime and we need – I also think – as fast as possible a defence community, as the Americans are no longer prepared to pay for the free riders we became such a long time ago.”
    Pitella och Verhofstadt bevisar därmed på ett utsökt sätt att starka krafter verkar för utvecklandet av Europas Förenta Stater. En utveckling som EU-förespråkare såväl i Storbritannien som Sverige brukar förneka då de vet att en sådan argumentation bara skapar än större opinion mot EU i dessa båda länder.

    Ingen svensk ledamot talade under debatten och ej heller lämnades det in några röstförklaringar från de svenska ledamöterna.

    Den resolution ”om Förenade kungarikets beslut att lämna EU som en följd av folkomröstningen” (B8-0838/2016) som lades fram av kristdemokratiska EPP-gruppen, socialistiska/demokratiska/socialdemokratiska S&D-gruppen, liberala ALDE-gruppen och den Gröna/Regionalistiska EFA-gruppen vill som sagt sätta press på Storbritannien och stärka EU:s förhandlingsmöjligheter. Bland annat skriver man att det inte går att avtala om några nya förbindelser mellan Förenade kungariket (Storbritannien) och EU förrän avtalet om utträde har ingåtts. Dessutom vill EU-parlamentet blanda sig i, de påminner om att det i fördragen slås fast att EU-parlamentet måste ge sitt godkännande och göras fullt delaktigt i alla skeden av de olika förfaranden som rör avtalet om utträde och framtida förbindelser. Vidare skriver de om varför EU finns, för ”behovet av att främja vår gemensamma värdegrund, skapa stabilitet, social rättvisa, hållbarhet, tillväxt och sysselsättning, få bukt med kvarvarande ekonomisk och social otrygghet, skydda medborgarna och hantera migrationsutmaningarna kräver utveckling och demokratisering – särskilt av Ekonomiska och monetära unionen och av området med frihet, säkerhet och rättvisa – samt en förstärkning av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.”
    Dessutom erinrar EU-parlamentet om dess tidigare betänkanden om budgetkapacitet för euroområdet. Det vill säga att euroländerna skall utveckla sin egen finanspolitik.

    En intressant sak i resolutionen är också att EU-parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att med omedelbar verkan omfördela den portfölj som Förenade kungarikets kommissionsledamot blivit tilldelad. Detta är kontroversiellt. Så länge Storbritannien är medlemmar av EU har de rätt itll att ha en kommissionär. Bara för att en utträdesparagraf är på gång att aktiveras så kan man inte kasta ut ett land ur EU-kommissionen. Här handlar det snarare om hämndlystnad och mobbning gentemot Storbritannien från en majoritet av EU-federalister.
    EU-parlamentet vill kasta ut Storbritannien snarast och vill aktivera artikel 50 (utträdesparagrafen) i Lissabonfördraget genast. När utträdesparagrafen aktiveras inträder en tvåårsgräns i förhandlingarna och EU-parlamentet vill att EU skall få en stark förhandlingsfördel genom detta. Britterna ser i regel ingen anledning att hasta utan vill förbereda sig för dessa förhandlingar.

    Denna resolution antogs med 395 ja-röster mot 200 nej-röster och 71 nedlagda röster. Röstade för gjorde i stort sett den styrande koalitionen, dock med några avhopp, bestående av liberala ALDE-gruppen, kristdemokratiska EPP-gruppen, socialistiska och demokratiska S&D-gruppen samt de Gröna/Regionalistiska EFA. Nej röstade konservativa ECR-gruppen, blandade EFDD-gruppen, tolv ledamöter från kristdemokratiska EPP-gruppen, främlingsfientliga ENF-gruppen, vänstergruppen GUE/NGL samt grupplösa ledamöter. Avstod gjorde 11 ledamöter från liberala ALDE-gruppen, 17 ledamöter från kristdemokratiska EPP-gruppen, 22 ledamöter från socialistiska och demokratiska S&D-gruppen samt 12 ledamöter från  de Gröna/Regionalistiska EFA.

    De svenska ledamöterna röstade som följer:
    Ja: Federley (C), Selimovic (L), Wikström (L), Post (FI), Dalunde (MP), Valero (MP), Hedh (S), Ludvigsson (S), Nilsson (S), Ulvskog (S).
    Nej: Corazza Bildt (M), Fjellner (M), Hökmark (M), Björk (V), Lundgren (SD), Winberg (SD).
    Avstår: Andersson (MP).
    Frånvarande: Adaktusson (KD), Engström (MP), Guteland (S).